Maddiz

Nyaste inläggen kommer att handla om min förändring i livet genom GPB operation den 11e februari 2015 Mitt liv med ångest - en sjukdom som inte syns. Man kan le och skratta men kroppen skriker. Även tankar och reflektioner efter levt tillsammans med en missbrukar och vad medberoende är

Känslor ......

Kategori: Allmänt

Ja, det var längesen jag skrev något  .... konstigt för när jag mår bra kan jag inte skriva. 
 
 
 
Vad har hänt sen sist ? 
Jag blev insatt på ny medicin, som faktiskt har fungerat väldigt bra fram till någon vecka sen så nu har jag ökat denna. Jag ska också på vidare utredning så man kan leva ett normalt liv någon gång igen ! 
 
Haft 2 veckor  semester som varit rena döden typ. Uttråkad och rastlös, kryper i kroppen och sover bara. 
3 veckor kvar - vet knappt hur jag ska överleva dom faktiskt ! 
Ser fram emot ekebo festivalen nästa helg med underbara vänner och arbetskamrater. 
Sen blir det en liten visit till Skara sommarland också samt liseberg & Elin. 
 
Jag måste också lära mig att ta avstånd från personer som får mig att må dåligt. 
Även om personen även kan få en att le, skratta och må bra så i slutändan mår jag dåligt och jag klarar inte detta just nu. Inget jag behöver i mitt liv ! Men det är så svårt att ta avstånd från människor man tycker om. 
Jag vill bli respekterad för den jag är, varje dag om året och inte bara vissa dagar. 

Man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad - glöm aldrig det ! 


Jag känner många dagar för att fly - fly från alla problem - alla människor - jobbet. 
Börja om på något nytt - men hjälper det ? tror inte det .... problemet är att jag innerst inne inte ens 
själv vet vad jag vill fly ifrån .... 
 
Äntligen har jag iallafall hittat rätt plats för Erikas minneshylla med kort och dylikt .. flyttar runt flera gånger och det har inte känts bra - men nu så . 
 
 
 
Vi skulle båda bli 30 idag - ytterligare en sak hon inte fick vara med och uppleva. 
Och jag hur viktiga sådana dagar var för henne ... födelsedagar och högtider. ♥
Så mycket jag önskar att jag hade fått uppleva tillsammans med Erika, så mycket jag vill berättal vad jag har gjort, så mycket man vill diskutera - bolla fram och tillbaka med - som jag aldrig kommer att få göra. 
 


Iband känns allt så overkligt - har allt detta hänt i mitt liv? Var har jag varit då? 
Hur har jag orkat ta mig igenom allt? Hur har jag gjort egentligen? 
 

Känslan att man är helt själv i världen är hemsk - fast man vet att man har så många underbara människor runtomkring sig så är känslan hemsk när den infinner sig - från ingenstans slåss man ner. 
Evigt kämpande uppåt hela tiden men jag ska minsann klara detta ! 
 
 
Tacka vet jag min familj, mina vänner, mina arbetskamrater för allt stöd, alla samtal och rättelser med vad som är rätt och fel i livet.