Allting började med lite tryck över bröstet en kväll, som ökade succesivt. Eftersom man blir orolig och pga smärtan åkte hon till sjukhuset i helsingborg. Efter en hel dag med undersökningar (blodprov, röntgen mm)  och evig väntan, kommer läkaren ut när hon sitter i korridoren tillsammans med alla andra patienter som väntar. Beskedet är starka smärtstillande tabletter - oxynorm. När hon ifrågasätter detta och menar mest kommit in pga biverkning av sin blodtrycksmedicin (som kan ge tryck över bröstet som biverkning) säger läkaren snabbt bara att hon ska ta dessa tabletterna 2 gånger om dagen mot smärta samt fler vb.
 Eftersom hon själv arbetar inom vården vet hon vad det är för läkemedel, morfinpreparat. När hon ifrågasätter att hon inte har någon sån smärta men då säger läkaren " det är mot sina förändringar på dina lungor" och sedan går han sin väg. Kvar sitter min vän med öppen mun, ingen mer information och med starka piller i handen. 

 

 

 

När läkaren inte ringer upp dagen efter som hon lovat, går hon in och kollar på mina vårdkontakter under journaler, och kan då läsa om dom olika förändringarna på båda lungorna, med diagnos "primär misstanke lungcancer" Antal förändringar. dess olika storlekar och exakta platser på lungorna. Sammanlag 12 förändringar. 
Detta var en fredag sen eftermiddag/kväll och ingen chans för kontakt med sjukvården. 

 

På Måndagen får hon en akut tid till sin husläkare på vårdcentralen, som sitter och snurrar på sin stol och säger att detta ser ju inte bra att och att det spridit sig .. Tankar som snurrar i 190. Barnen? ska jag aldrig se dom växa upp? Samtidigt som hon försökte hålla humöret uppe för barnen slogs hon med ångesten inombords. 

Vad händer nu ? Hur går man vidare? Hur illa är det? och det värsta ..ovisheten och väntan. Beskedet att det tar 1-2 månaders väntan till nästa besök i Lund på lungmottagningen.

 

En sjuksköterska från Hbg lasarett ringde MAdde  för att informera om diverse tider till andningsprover, blodprover , röntgen i Malmö och då frågade hon om tiden till Lund för cellprovstagningen .. Då snäste ssk åt henne och förklarade att det var inte bara hon som va sjuk!!

Och att jag skulle få tid om 2 månaders tid. Eftersom man redan i detta läget mår riktigt dåligt, vill ha besked direkt och ingen lång väntan så ringde Maddes syster till Lund och förklarade hela situationen. Hon skulle första tiden vid återbesök. Den tiden blev 5-6 dagar efter det samtalet 

 

 

Efter ett par dagar var det dags akuten igen pga flera gallsanfall och gallblåseinflammation, Inläggning med antibiotika via dropp. 

I samma veva hade hon fått tid för röntgen, cellprovning- bronkoskop i Lund, inte nog att bronskop är obehagligt, såklart går maskinen sönder mitt i allting så undersökningen måste avbrytas och börjas om på undersökning i rummet intill istället.

Efter olika diverse sjukhusbesök med resultat från prover, alla prover var inte färdiga samtidigt så inga riktiga besked kunde ges. MEN till slut kommer beskedet: Läkaren på akutmottagningen har ställt fel diagnos. 

Behandlingen är att den självläker men är den envis behandlar man med kortison.  

 

 

Glädjen att få detta besked går inte att förklara, även man inte kan tro det pga inställningen att det skulle vara något helt annat. Rädslan att det kanske är fel diagnos igen. Ny lungröntgen om en månad. Oron och rädslan finns kvar. Att först få en diagnos där man inte inte vet hur länge man kan få leva till att vara frisk med "ovanlig lunginflammation" och ingen ursäkt för felen som begåtts. 

 

När man blir sjuk är det jäkla tur att man har anhöriga. Måste man vara frisk för att orka vara sjuk ? 

När man är sjuk, orkar man inte, man orkar inte ringa alla samtal, man orkar inte ta tag i saker. Tack vare hennes syster som ringde och låg på, så gick allting mycket snabbare. 
Måste man inom dagens sjukvård 2015, få kämpa för sina rättigheter, kämpa för undersökningar och kämpa för sina provsvar. Inget samarbete och ingen ansvarig. Ingen förståelse och ingen rapportering avdelningar mellan. 

Man tappar hoppet och känner förtvivlan. Man blir så liten och ens liv ligger i andras händer. 

 

 

Idag är jag väldigt glad för Maddes skull, snart komma tillbaka till arbetet efter denna mardröm och behovet att återhämta sig efter pärsen, glädjen som kommit tillbaka och hoppet till livet. 

Man får inte glömma " What dosen´t kill you makes you stronger" 

 

All kärlek till dig 

 

Rekommenderar INGEN att läsa sina journaler via internet och det borde vara förbjudet. Besked etc skall ges tillsammans med läkaren och inte finnas så enkelt och tillgängligt på nätet ! 

 

Sarkoidos